Hej!
Hoppas ni mår bra?
I sista sekund hinner vi med ett Skavet inna jul! Hurra!
10/12 IRL Stockholm - Scandic Malmen Medis. Från 17.30
Vi kör en slags AW på öppen plats. Det kommer finnas chans att prata runt frågor om man vill det. Det är bokat i namnet Isabelle! Man köper det man vill dricka i baren.11/12 ONLINE 07.30-09.00
(man kan hoppa på 08.00 om man vill och jag håller linan öppen till efter 0900 om någon behöver!)
Länk till möte:
https://lnkd.in/ddUvZNNY
Fyll gärna i pollen nedan eller mejla mig Isabelle (går att bara svara på det här mejlet) och säg att ni kommer till Malmen så vet vi på ett ungefär.
Ses nästa vecka!
Isabelle & Tove
Skavet
Är en community, tanke, utforskande om hur det är att ta sig ann metakrisen och vara någonstans mellan business as usual och den radikala framtiden vi är på väg in i.
Vi försöker ses och samlas för att tillsammans vara i skavet.
Prenumerera på detta nyhetsbrev för att få updates om vad vi håller på med.
Subscribed
Skavet på Linkedin
Vi har också en Linkedingrupp under samma namn som du kan hitta här. Där vi hoppas kunna föra samman folk, länkar och tankar lite snabbare än att ses IRL.
Vad är Liminal Space?
Det som antropologer ibland brukar kalla för liminality. No mans land, uncertanty, mellanvärlden, limboland - att vara på två ställen men samtidigt inget ställe alls.
Som någon sa:
"Man vet att allt kommer att förändras, att det måste förändras redan i förrgår och ändå går man till jobbet, köper (havre;-)mjölk och knyter sina barns skor.” Andra gånger har man diskussioner med nära och kära som man vet är helt på låtsas men man spelar ändå med. På jobbet engagerar man sig sen för något som kommer vara overkligt onödigt om några år (men när?)
Det skaver och gör en smått tokig. Det är vi fler och fler som känner. Därför vill vi skapa en plats för det!
Har du en skavet- idé? Hör av dig!
Skavet är inte en enda fast sak, utan är under ständig utveckling. Har du en idé så hör av dig! Lämna en kommentar eller mejla isabelle@isabelle.se
Wow - vilken mötesplats. Jag känner både syre och luft under vingarna när jag läser och tar del av era tankar. Tack Isabelle & Tove som drog igång detta forum och håller det vid liv<3. Imorgon, 27 december, har det gått 30 år sedan mina glasögon på världen inte bara putsades utan byttes ut helt. Efter 3 missfall föddes vår son, Anton, som dog efter ett dygn av en infektion som inte gick att bota med antibiotika. I samma veva kom det första larmet om antibiotikaresistens. Från den stunden lovade jag Anton att göra allt jag kan för att göra världen en lite bättre plats att växa upp i och att värna planetens "immunförsvar". Det är ju heelt gaaalet hur vi människor har ställt till det! Hur kan vi ha blivit så blinda och döva?!? Redan nu vill jag säga att jag känner hopp inför framtiden (om än djupa svackor ibland). För mitt i min kamp för att värna om våra egna, och planetens immunförsvar så fick mitt eget immunförsvar cancer. Tack vare cellgifter och en främmande person som gav av sina stamceller (en sann kärlekshandling) så lever jag vidare. Inget av detta hade fungerat förutom samverkan forskare emellan, en väl utvecklad sjukvård, människor före mig som banat vägen och filantroper. Som exempel Tobias, som dog av samma sjukdom 10 år innan jag blev sjuk. Hans föräldrar startade Tobiasregistret vilket gav mig liv. Att se världen med helt nya ögon 1994 var emellanåt outhärdligt. Jag hittade ingen tillhörighet. Visst, det fanns miljöaktivister, men det var liksom inte mina gäng. Idag känner jag större hopp, även om läget har försämrats drastiskt jämfört med då. Så många fler har fått helt nya glasögon. Klarar vi att byta människors immunförsvar, ja, då kan vi även rädda planetens sjuka tillstånd. Om alla bara byter glasögon. Byter fokus. Börjar hjälpas åt. Ger och tar draghjälp. Heja alla här i Skavet. Som sjuksköterska, projektledare, kock och kursledare inom civilförsvaret (Lottakåren) gör jag allt jag kan för att, tillsammans med andra, skapa "Byakök". Sociala tillagningskök för personer som står långt från a-marknaden. Med café och butik. En "lägereld" i varje by/kvarter. Lokal mat, folkbildning, volontärskap, mentorskap. Ett slags "Folkets hus 2.0". Att känna skav är ett friskhetstecken. Kom ihåg det. Kram på er!